UNGDOMSGILLET

Text Ingvar Onsten ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1947

Arbetet med Klockargården sommaren 1944 satte sina märkbara spår i Olandsbygden. Den intensiva verksamheten inom Hembygdsgillet med insamling av föremål, konservering och katalogisering av dessa, reparationer i den gamla klockarbostaden o. s. v. gjorde, att folk mer än förut kom att rikta sina ögon mot hembygdsarbete. Det ökade intresset spred sig även till en del ungdomar, som hjälpte till med smärre sysslor.

Fröken Karin Alinder och intendent Nils Åhlenius kommo då med det förslaget, att dessa ungdomar skulle bilda en ungdomsavdelning inom Hembygdsgillet. Förslaget verkade tilltalande, och efter en viss betänketid framträdde några yngre olänningar på själva invigningsdagen av Klockargården och meddelade styrelsen för Hembygdsgillet, att de önskade bilda en egen grupp inom föreningen. Förslaget blev mycket väl mottaget, och därför kan man räkna denna söndag, som Ungdomsgillets födelsedag.

Ungdomsgillets föreningsprogram är detsamma som Hembygdsgillets, och medlemmarna tillhöra även »stora gillet». Man kan då fråga sig, vad det är för mening att ha en särskild avdelning. Det borde ju bli tungrott och besvärligt att arbeta med två skilda delar! På det svarar man bäst med att peka på det moderna samhällets struktur, som uppvisar en alltmer genomförd specialisering. På samma sätt bjuder hembygdsarbetet på tillfällen att företaga en viss fördelning av uppgifterna, eftersom man finner, att alla inte passar lika bra överallt. De yngre äro föga lämpade för metodiskt och spekulativt forskningsarbete, utan kräva mer rörliga uppgifter.

Förutom denna väsensskillnad finns det ytterligare ett motiv för en ungdomsavdelnings existensberättigande. Många skulle inte bli medlemmar, om de ej visste, att här träffar de jämngamla. Betydelsen av att ha en egen förening, där ens röst och åsikt bättre kan komma till sin rätt får inte förbises.

Ungdomsgillet har dock aldrig trots detta blivit någon stor förening eller utmärkts för någon brinnande aktivitet. Helt betydelselös har det inte varit för det. Utom rena föreningsangelägenheter har en del arbeten utförts. Varje år ha vi tillsammans med Logen Runebergs hembygdscirkel anordnat ett julgille, och vid cirkelns hembygdsaftnar ha vi även medverkat. Ett mycket stort utrymma har amatörteaterverksamheten fått. Utom på våra egna sammankomster ha vi spelat i både Upsala, Hållnäs och Stavby.

Upsala medverkade vi på Disatinget samma år som Södra Olands hembygdsgille fick pris. Gästspelet i Hållnäs skedde sommaren 1946, då samma stycke uppfördes även vid Grenome. Vid alla dessa tillfällen har fröken Karin Alinder varit en mycket stor hjälp, då hon dels skrivit manuskript och dels regisserat. Sitt uppdrag som kontaktman mellan Hembygdsgillet och Ungdomsgillet har hon på detta och många andra sätt fullgjort med ett intresse, som få andra kunnat visa.

1946 anordnade Ungdomsgillet en sommarfest i Abrahamstorp, vilken tillsammans med kollekt och inkomster vid andra tillfällen lagt grunden till vår egen kassa. Dessutom ha flera personer, däribland »utsocknes», som intresserat sig för vår verksamhet, skänkt kontanta bidrag. När nu Hembygds gillets ekonomi försvagats av stora utgifter, ha vi kunnat hjälpa det genom att bestrida omkostnaderna för en del bodar, som Hembygdsgillet önskat få uppställda vid Grenome.

Inom den närmaste framtiden kommer vår förenings alla krafter att tas i anspråk för sommarens hembygdsting, och sedan ger Grenome oss full sysselsättning, varför någon arbetslöshet inte behöver drabba Ungdomsgillet än på några år. Vad vi huvudsakligen skall göra sedan är inte planerat. Något får man väl överlämna åt framtiden att bestämma om.