CLAES FLEMING, STAVBYBORNA OCH BARNMORSKAN 

Text Gunnel Furuland ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1996

Claes Fleming (1771-1831) har fått de träffande epiteten “Excellensen på Lydinge” och “En gustaviansk hovman i uppländsk herrgårdsmiljö” av Erik Folderus i årsboken Uppland 1945. Efter att ha läst lite omkring greve Fleming på Lydinge fick jag iden att undersöka om greven i någon mån var aktiv även på det lokalpolitiska planet i sin egen socken Stavby.

Claes Fleming var född på Lydinge och fick en lysande karriär inom både hov och statsförvaltning. Men han var inte bara en kungagunstling och hög ämbetsman utan i än högre grad en lärd och bildningsintresserad man. Han ägde ett dyrbart bibliotek som han testamenterade till Uppsala universitet. Som det står i Svenskt biografiskt lexikon är Fleming mest tilltalande “då han levde i stillhet på Lydinge med sina böcker under umgänge och brevväxling med de lärda från Uppsala akademi”.

Men nu till frågan om Fleming var aktiv i Stavby sockens angelägenheter. I sockenstämmoprotokollet från den 4 november 1804 dyker ett förslag upp från “högvälborne Herr Baron Claes Fleming på Lydinge /… / att högbemälte Herre åstundade höra Staby Socken-männ, om de ville göra ett med honom uti en Barnmorskas antagande för Församlingen”.

Därefter följer ett kort tal av prostens ombud, som ville visa på barnmorskans välgörande ändamål för “mildrande af de smärtor, som vanligen anfalla de lidande barnaföderskorna”. Fleming har dessutom sänt ett längre anförande att uppläsas inför sockenstämman: “Under mitt vistande vid min egendom förleden sommar tilldrog sig, att en af mina grannhustrur födde ett dött barn och var nära att sjelf förlora livet, sedan min afresa, har en min torpares hustru först framfödt ett dödt foster, och sedan sjelf aflidit, under saknad af en skicklig Barnmorskas biträde”.

Fleming föreslår vidare att kostnaden för barnmorskan kan delas mellan Stavby och Tuna socknar och att han själv är villig att bekosta barnmorskans utbildning i Uppsala eller Stockholm.

Sockenmännen dryftar förslaget och kommer överens om att en barnmorska vore nyttigt och välgörande men är naturligtvis rädda för stora utgifter. Soldater och torpare borde till exempel betala 12 riksdaler för begagnade av barnmorskans tjänster och man vill inte betungas med husbyggnad åt henne och hon måste bo vid stora landsvägen. Major Sjöborg på Husby bifogar ett anförande till protokollet som välvilligt instämmer i Flemings förslag.

Dessa storartade planer och vackra tal får ett snöpligt slut endast tre veckor senare. På sockenstämman 25 november 1804 då “samtliga ledamöter af Allmogen woro församlade i Sockenstugan” kommer det upp nya frågor. En olyckshändelse i Skoby i form av brand föranleder Major Sjöborg på Husby att föreslå införskaffande av en brandspruta. Detta instämmer sockenmännen i. Som punkt två upplästes och justerades helt kort föregående sockenstämmoprotokoll om en barnmorskas antagande, “hvilket då beviljades, men nu af Stabby Allmoge vägrades och afslogs”. Nästa punkt är också intressant i förhållande till barnmorskeförslaget. “Sedan gjorde De sjelfve den erindran och togo det beslut, att till de genom brand olycklige Skobyboerne skicka 2ne tunnor spannmål, 1/2 råg och kom utur Magazinet”. I följande års sockenstämmoprotokoll kommer aldrig någon barnmorska på tal.

Det är tydligt att frågan om en barnmorska i Stavby och Tuna socknar var för tidigt väckt. Allmogen var snål med sina utgifter. Flemings förslag verkar till en början ha mötts av vördnad och fotskrapningar när det presenterades men i realiteten ser man att allmogen mest ser till sina egna snäva angelägenheter. Lite tillspetsat kan man säga att skobybor i tillfällig nöd är angelägnare att hjälpa än lidande barnaföderskor. man insåg inte så tidigt som 1804 den folkhälso- och befolkningsmässiga aspekten på problemet med barnaföderskornas vård. Frågan handlade inte om egendom, skörd och andra konkreta lanthushållningssysslor utan det var ett filantropiskt och djärvt förslag av en upplyst gustavian.

Fleming hade säkerligen tagit med sig många ideer från stadslivet som var svåra att etablera på landsbygden. Försöket att införa barnmorska i Stavby socken gick dock helt i linje med Flemings eget valspråk “Sanning och människokärlek”.