ALUNDA TUSENMANNAFÖRENING – EN TIDIG FORM AV LIVFÖRSÄKRING

Text Ragnar Jansson ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1991

Stadgar för Alunda Tusenmannaförening antogs vid föreningens konstituerande sammanträde den 3 juni 1893. Styrelsen bestod av fem ordinarie ledamöter och två suppleanter samt gruppföreståndare. Föreningens ändamål var att till avliden medlems rättsinnehavare utbetala en försäkringssumma på tusen kronor eller så många kronor som antalet medlemmar i föreningen, om det understeg ett tusen. Inträffade dödsfallet under första året utgick endast halva beloppet. För att erhålla inträde i föreningen fordrades att vara frisk och känd för redbarhet och ett ordentligt levnadssätt. Inträdesavgiften i föreningen var för varje person som fyllt 16 år men ej 30 en krona, den som fyllt 30 år men ej 35 betalade två kronor och den som fyllt 35 men ej 40 erlade tre kronor. Hade man fyllt 40 år eller mera var man tydligen för gammal att erhålla inträde i föreningen. Varje år betalades en årsavgift på en krona, vilken erlades andra lördagen i januari. För varje dödsfall inom föreningen erlades en krona. Föreningen skulle bestå av män och kvinnor från Alunda med omnejd till ett antal av högst 1100 st. Styrelsen var ansvarig för förvaltningen och tillsammans med gruppföreståndarna och revisorerna berättigade till arvode.

Medlem som inbetalt 500 kronor i dödsfallsavgifter var sedan befriad från avgiften om grundfonden var uppe i tio tusen kronor. Om någon medlem efter att hava inbetalt års och dödsfallsavgifter i tio år och genom ålderdom, sjuklighet eller på något annat sätt saknar egna medel eller hjälp av annan person, befriades han från vidare utbetalande av avgifterna. Dessa frånräknas vid utbetalande av dödsfallsersättningen. Försäkringssumman på ett tusen kronor får väl anses räcka mycket bra till en begravning. År 1925 var kostnaden för en enkel begravning c:a 400-500 kronor.

Skulle någon smittosam sjukdom inom landet ha uppstått och av offentlig myndighet förklarats för farsot, skulle styrelsen sammankalla föreningens medlemmar till extra sammanträde där man skulle avgöra, till vad belopp dödsfallsersättningarna skulle utbetalas.

Upsala Nya Tidning kungjordes vilka personer som dött och medlemmarna uppmanades att dödsfallsavgiften skulle betalas till gruppföreståndaren före ett angivet datum. År 1929 hade 28 medlemmar avgått med döden och ersättning utbetalats med 23.332 kronor. Medlemsantalet var 851 st. och i styrelsen återfunnos Knut Smedberg, Karlsberg, svarvaren K M Wahlberg, Foghammar och J G Eriksson i Söderby. I grundfonden fanns 1930 17.796 kronor och i reservfonden 2.724 kronor. År 1932 hade medlemsantalet sjunkit till 650 st. och av dessa var 300 st. bosatta i Uppsala.

Den stora svårigheten att nyrekrytera medlemmar hade till följd att man aktualiserade frågan om upplösning av föreningen och en utredningskommitte valdes. I händelse av föreningens upplösning skulle dess behållna tillgångar fördelas på medlemmarna i proportion till vars och ens till föreningen gjorda inbetalningar. För att föreningen skulle anses upplöst skulle minst tre fjärdedelar av föreningens samtliga medlemmar avgiva sina röster för upplösning. Eftersom man vet att ingen dödsfallsersättning utbetalades 1933 blev troligen utredningskommittens förslag att föreningen skulle upplösas. Under dess fyrtioåriga tillvaro har den säkert varit till god hjälp för många familjer.