HEMVÄRNET – EN FOLKRÖRELSE

Text Anders Alinder ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1991

Under 1990 manifesterade vårt svenska hemvärn i olika sammanhang sin femtioåriga tillvaro. Det räknar officiellt sin tillkomst från den 29 maj 1940, dagen för riksdagens beslut om bildandet, ett beslut som då – under intryck av krigshotet – fattades efter ovanligt kort beredningstid.

Hemvärnet har emellertid en förhistoria, som börjar långt före 1940. Det kan anses ha sitt ursprung dels i den frivilliga skytterörelsen med ”anor” från 1800-talet, dels i landstormen, som också föddes under 1800- talet men fick sin egentliga utveckling i samband med det första världskriget.

Kring årsskiftet 1939/40 – alltså innan riksdagsbeslut om hemvärnets bildande ännu förelåg – började många skytteföreningar i landet spontant organisera hemvärn. Den första föreningen uppsattes i Tärnsjö i Uppland den 4 januari 1940 och initiativet togs där av den lokala skytteföreningen. Till namnet blev denna hemvärnsavdelning en underavdelning av Sala landstormsförening.

Flera andra skytteorganisationer följde snabbt efter och organiserade hemvärnsföreningar bland sina medlemmar och andra intresserade. Frivilliga strömmade under denna tid till skytterörelsen i stor omfattning och hemvärnets tillkomst kan anses ha inneburit en kraftinsats från den frivilliga skytterörelsens sida.

Det första sammanträdet i vårt land i syfte att bilda hemvärn ägde sannolikt också rum i Uppland, nämligen i Häggeby (december 1939), men rent konkret anses denna hemvärnsavdelning inte ha startat förrän i januari 1940.

En av hemvärnets tidigaste förespråkare var översten Helmer Bratt, under den här aktuella tiden chefför Upplands regemente. Han var upphovsman till ett konkret förslag om hemvärnsrörelse, som han redovisade offentligt i januari 1939. Han hjälpte till vid bildandet av Tärnsjö hemvärnsförening, bl.a genom att föreslå stadgar för denna förening. Han tillhandahöll även instruktörer från sitt regemente för ändamålet.

HEMVÄRNSOMRÅDET ALUNDA – EKEBY

 Text Einar Englund ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1991

Från Sveriges försvarsmakt utgick år 1940 ett påbud om att bilda lokala grupper att försvara landet. Främst riktades påbudet till äldre hemmavarande män samt ungdom att bilda grupper i Hemvärnet.

Inom Alunda område skedde den första samlingen vid gamla exercisplatsen vid Haberga våren 1940. I Ekeby samlades man vid Rudensbacken, en bit från kyrkan, samma år våren 1940.

Vid de båda platserna fick de försvars intresserade ortsborna öva sig att hantera vapen och övrig militär färdighet. I början var det dåligt med vapen, skytteföreningarna lånade ut sina gevär och en del hade egna. Senare fick HV-männen kvittera ut vapen från F O som de ansvarade för. Utrustningen var en blandning av personliga kläder och av kronan utlånad överdragsrock med armbindel samt mössa. När övningsdagen ägde rum tog HV-mannen sitt gevär, ryggsäck med mat och kaffe som skulle räcka för dagen, tog sin cykel och trampade iväg till övningsplatsen. Under åren som gått har HV-mannen erhållit en fullgod utrustning, lika som övrig militär personal.

Alunda HV:s första chef år 1940 var slaktare Samuel Andersson, Skoby. Han efterträddes av föreningsmontör Albin Johansson, Söderby, efter rätt kort tid. Han stannade som chef till år 1952.

Från år 1952 till 1971 var konditor Stig Pettersson, Alunda, chef. Han befordrades till kretschef för Östhammars HV -krets år1972 och var krets chef till år 1981. År 1972 – 1980 var verkmästare Ragnar Andersson, Ramhäll, chef, och från år 1980 övertog godsägare Einar Englund, Söder-Löfsta, chefsskapet.

Ekeby HV:s första chef var smeden Johan Persson, Dyvlinge, åren 1940 – 1965. Han efterträddes av elektriker Dick Lundgren, Ingvasta, åren 1965 – 1989.