FÖRSAMLINGSHEMMET KLOCKARBACKEN

Text Olle Backman ur Olands hembygdsgillets tidskrift år 1982

Uppförandet av ett församlingshem har under en lång följd av år diskuterat i Alunda. Redan i slutet av tjugotalet var diskussionen i gång. När man 1929 på kyrklig mark, byggde ett ålderdomshem, inredde man i dess källarvåning en lokal för församlingsändamål. Många har för undertecknad berättat om hur de ”gick och läste” i denna lokal. Så sent som år 1977 användes denna källarlokal för kyrkans barn- och ungdomsverksamhet.

Flera alternativ för församlingshem har under åren diskuterats. Redan under 1950- talet hade man erbjudits att inköpa det s.k. ”Bankhuset” i kyrkbyn för församlingsändamål. Det erbjudandet avböjdes. I kyrkoarkivet finns ritning avsedd för nybyggnad av församlingshem, planerat på arrendatorsmarken mellan nuvarande nya kyrkogården och Prästgårdsvägen . Det förslaget kom aldrig att genomföras trots att det förelåg så sent som på 1960-talet.

Behovet av ett församlingshem kom allt mer till uttryck. Inte minst för att kunna bedriva den kyrkliga vardagsverksamheten. Under tiden som frågan mognade kom man att använda gamla Klockargården för konfirmandundervisning, begravningskaffe och andra sammankomster.

De församlingsbor som längtade efter ett församlingshem och som önskade få uppleva ett rörligt församlingsliv i kyrkan, slöt sig samman och gick i kyrkofullmäktigevalet 1976 fram med en egen lista. De lyckades också erövra majoritet i kyrkofullmäktige. Därmed hade något alldeles nytt kommit in i Alunda församling och kyrkoliv. Gruppen hade gått till val på frågan om ett ”nytt församlingshem i Alunda”. Nu gällde det att förverkliga drömmen och vallöftena.

Mot den bakgrunden satte sig några av de nya förtroendevalda ned och började planera församlingens ekonomi. Efter en grundlig inventering och med hjälp i slutskedet av budgetexperter från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund upprättades nu en ekonomisk långtidsplan . Det visade sig att man via lån kunde bygga ett församlingshem. Dessutom fanns utrymme att låta restaurera kyrkans samtliga elinstallationer, vilka av Riksantikvarieämbetet rekommenderades bli utbytta och av elbesiktningen dömts ut som brandfarliga. Därtill fick man utrymme att anställa en församlingsassistent på heltid.

Nu var det dags att tillsätta en byggnadskommitte för byggande av församlingshem. Den utsågs av kyrkofullmäktige vid sammanträde 1977-04-05 och kom att bestå av Sven Johansson,  Eric Johansson , Olle Backman, Erland Tovar, Per-Arne Lindström, Margit Brerner, Elsa Pettersson och Per-Eric Ilar.

Redan från början utsågs även en inredningskommitte bestående av fruarna Elsa Pettersson, Birgit Sandgren och Eivor Backman samt som adjungerande ledamot kh Olle Backman. Parallellt med byggnadsplaneringen kunde således inredningsarbetet pågå.

Anbud infordrades hösten 1978 genom annonsering och vid månadsskiftet jan-febr 1979 kunde arbetet påbörjas. En morgon i slutet av januari, i sträng kyla, var kyrkofullmäktiges ordf Sven Johansson, församlingens kyrkvärdar och några församlingsbor på plats och tog det första spadtaget. Därefter startade schaktmaskinerna arbetet på den plats där det gamla ålderdomshemmet tidigare legat.

När nya ålderdomshemmet, Olandsgården, var inflyttningsklart i början av 1970-talet upphörde underhållet av det gamla ålderdomshemmet, varför det vid rivningen 1978 var i mycket dåligt skick. Församlingen kunde så bebygga den egna tomten, vilken 1929 upplåtits ”med nyttjanderätt för ålderdomshemsverksamhet”.

Byggnadskommitten hade satt som mål att församlingshemmet skulle erhålla en rejäl och tålig standard. Så har också skett.

Församlingshemmet byggdes i tre sektioner, varav en sektion kom att bestå av församlingssalar med kök och förråd. Mittsektionen har entré, foajé med toaletter och städutrymmen, ett par grupprum med kokskåp och förråd samt storstuga med öppen spis och kök med sikte på i huvudsak barnoch ungdomsverksamhet. I denna del har även församlingsassistenten sin arbetsplats. Den tredje sektionen inrymmer administrativa lokaler såsom pastorsexpedition, kyrkogårdsförvaltning och personalrum. Här finns också stencil- och kopieringsrum, andaktsrum samt arbetsrum för kyrkoherde och kantor.

Församlingshemmet kom att kallas ”Klockarbacken”. Fram till 1780-talet var kyrkans klockstapel placerad på backen bakom församlingshemmet. Vid kyrkans ombyggnad 1780-1787 kom man att flytta in kyrkklockorna i det då uppbyggda kyrktornet. För att bevara platsen för klockstapeln i församlingsbornas minne var det därför naturligt att låta namnet leva vidare som benämning på församlingshemmet.

Första söndagen i Advent 1979, i samband med den biskopsvisitation som då ägde rum i Alunda församling, förrättade H H Ärkebiskop Olof Sundby invigningen av församlingshemmet. Sedan dess har det varit i bruk och står öppet för alla församlingsbor och andra som vill komma hit. Vi har med glädje kunnat konstatera att församlingshemmet fyller ett stort behov i bygden, då föreningar och sammanslutningar av olika slag mycket ofta har sina sammankomster i församlingshemmet Klockarbacken. Framför allt har det kommit att betyda mycket för att församlingen skulle få ett sjudande och aktivt församlingsliv.

Församlingshemmet har en yta av 530 kvadratmeter. Det kostade, enligt anbudet, 1,7 milj. I anbudet ingick förutom själva byggnaden innebelysningar med armaturer, utebelysningar, utearbeten, parkering m.m. Därtill kom en del efterbeställningar, och slutlig kostnad uppgick till 1,9 milj. Vad vi tacksamt har kunnat konstatera och som visar Alundabornas stora intresse för Klockarbacken är de många gåvor som strömmade in och som fortfarande strömmar in. Detta har bidragit till den hemtrevliga miljö som människorna i bygden säger sig uppleva i det flitigt använda församlingshemmet.